Irish
1878-1931
Sir William Orpen Location
Irish painter. He attended the Metropolitan School of Art, Dublin (1891-7), and the Slade School of Art, London (1897-9), there winning the composition prize of 1899 with The Play Scene from Hamlet (Houghton Hall, Norfolk). He became a friend of Augustus John and joined the New English Art Club. From very early years he had been an impassioned student of the Old Masters, and he went to Paris with John in 1899 to see Leonardo da Vinci Mona Lisa (Paris, Louvre). In the following years his perception of their works Related Paintings of Sir William Orpen :. | Mrs St George | Sowing New Seed | A Peace Conference at the Zuai d Orsay | Marshal Foch,OM | The Thinker on the Butte de Warlencourt | Related Artists:
BASSANO, LeandroItalian Mannerist Painter, 1557-1622
Son of Jacopo Bassano. He entered the workshop of his father when very young and soon developed a style of painting strongly based on drawing. Leandro used fine brushwork, with cool, light colours, smoothly applied in well-defined areas, unlike his father, who painted with dense and robust brushstrokes. From 1575 Leandro's participation in the workshop increased, and he became his father's principal assistant after Francesco Bassano il giovane moved to Venice in 1578.
Octavius Oakley1800-1867
was a Victorian watercolourist. Oakley initially worked for a cloth manufacturer near Leeds in Yorkshire. He developed into a specialist of portraits in watercolour and enjoyed the patronage of the Duke of Devonshire. From living in Derby where he depicted rustic scenes, he moved to Leamington Spa in Warwickshire in 1836, but returned to London in the 1840s and worked there until his death, producing paintings of street scenes and gypsies and their lifestyle. His emphasis on gypsy paintings which he exhibited at the Royal Watercolour Society earned him the name 'Gypsy Oakley'. Oakley met Thomas Baker in Leamington Spa where Baker was living and working and in 1841
marcus larsonSimon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.
1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred.
Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.